Dag ett.

Nu är det så många som gjort det här så jag kan lika gärna börja själv också. För att jag är sjuk... Har tråkigt... Inte stigit upp än... Inte kan sova. Klockan är 13.21. Micke är i Falun. Räcker det så!

Dag ett, Om mig.

Hur mycket ska man berätta? Det blev mer än jag tänkt mig!!!
Linnea Svensson, född 1991, på Mora BB. Resten av familjen är från Västerås, och så också hela släkten. Sista barnet, minstingen och lillingen i familjen. Mina syskon brukar säga hur bortskämd jag är, nästan en liten sladdis eftersom det skiljer fem år mellan mig och syster och åtta år mellan mig och storebror. Därför har jag också bott själv med mina föräldrar sen jag var tio, när Erik o Matilda flyttade hemifrån. Inte konstigt man blir bortskämd då, eller!
Uppvuxen i Kråkbjär, härjade runt med de andra barnen på berget och pallade morötter och lekte burken.
Var nog rätt "besvärlig" när jag blev lite äldre. Blev något av en rebell och ville inte alls lyssna på mamma och pappa. Umgicks med äldre och trodde jag var mycket äldre än jag var. Hade min egen vilja och ville testa mig fram. Tänker tillbaks på den tiden och ser mig själv som en riktigt skitunge och fjortis. Men jag kände mig rätt dålig då också, kämpade mellan att vara mammas lilla flicka och till att verkligen inte vara det. Mådde riktigt dåligt under en period i åttan. Det hör väl ungdomen till! Jag, Emma, och Jasmine var järngänget. Vi var så coola, och grymma.

I Malung var jag rätt ofta och där träffade jag Mikael. När jag var 15 år, i november, på en fest hos Jocke och Carro. Satt på golvet och kände mig väldigt liten. Såg Micke nästan direkt. Fyfan vad snygg jag tyckte han var. Sen höll vi på fram och tillbaka i över ett halvår. Vi var så blyga, både han och jag. Men jag var så kär i han. Och den sommaren blev den bästa i hela mitt liv. Inget mörker mer, bara ljus.
Men som 16 åring flyttade jag till Västerås, en jävligt kämpig men rolig period i mitt liv. Långt ifrån alla de jag älskade hemma. Ensam, ibland. Kämpade med två liv och gav nog aldrig Västerås en ärlig chans. Jag ville bara hem, men ändå inte. Som tur var hittade jag andra där som jag älskade. Fina Västerås, kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och de som bodde där, bor där.
Nu bor jag äntligen ihop med min soulmate. Min älskling, min bästa vän. Hem är där du är.

Annars då? Är stark, fundersam, känslosam. Musik betyder mycket för mig. Har en konstnälig sida, älskar färger och att vara kreativ. Bryr mig väldigt mycket och de jag älskar, och tillit är det viktigaste för mig. Har annars rätt svårt att lita på personer och öppna mig för andra, dela med av mig själv. Har starka åsikter och kan inte vara tyst om något känns fel. Jag hatar när folk inte kan stå för sina åsikter och inte vågar säga det högt. Jag tycker det är fegt och svagt. Det är nog jag. Har mycket kärlek i mig. Är rädd för "mörker" av alla möjliga slag. Mänskligt mörker, som hur världen ser ut. Funderar mycket på varför världen är som den är, och ibland vill jag inte vara här, när jag tänkt för länge, en slags panik. Jag skulle vilja volontärjobba, göra världen bättre. Jag hatar världen ibland. När man ser med klara ögon.
Det här är jag. Fundersam, känslig, men. Stark.

Utbildad manikyrist, makeupstylist. Jobbar på Kicks och Lokal 32.
Har världens bästa familj, och fina vänner, nära vänner, som jag älskar. Hatar när det är kallt. Vill resa till värmen. Upptäcka, göra nya saker. Har stark vilja, målinriktad. Blir lugn av klassisk musik. Annars rätt hispig och orolig. Behöver någon som lugnar mig när tankarna tar över hand. Jag älskar att äta mat, mysa, och ta de lugnt. Se på en film, bara prata, spela ett spel. Har mitt eget sätt att vara. Take it or leave it! :) En sak till! JAG ÄLSKAR ATT SKRATTA. Och jag älskar livet. Oftast!!! Jag kallas för Lello, för att jag är en Lello. Annars går Linnea bra, Lelle, Lillis, eller älskling också för sig ;)
So this it me, by me.






OCH, jag är lika blandad som min musiksmak! :)