Tyck synd om mig eller.

Hur kan man vara såhär bakis. Det är måndag och jag är fortfarande bakis. Jag funderar på om jag inte är bakis utan magsjuk. Det verkar faktiskt mer troligt. Igår trodde jag att jag skulle dö. Jag grät för att jag mådde så dåligt. Eller jag orkade inte gråta jag lät mer. Vi åkte till Brunnsvik igår vid fem och när vi stannade i Vansbro för att killarna skulle köpa mat gick det förbi ett gäng tjejer typ 16 år. Dom stannade och glodde på mig och sa: "Men gud jag tror hon håller på att dö". På riktigt oroliga. Jag skakade, frossade och sydde tills det kom galla. Klockan nio gick jag och la mig i duschen. Fyfan, om jag nu är bakis och inte magsjuk så skriver jag nu ett kontrakt med mig själv att jag inte ska dricka på minst en månad, om det inte händer något väldigt speciellt, typ världens roligaste studentfest. Jag lovar att jag ska hålla detta. Jag kan ta ett glas vin men inte mer. Jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv. Nu ska jag lägga mig igen. Allt i kroppen bankar och jag känner mig som en treåging. Vilken tur att jag har Mick här som tar hand om mig.