Rakt från hjärtat rakt upponer. Och lycka är väl bara ett hittepå! I allafall så finns det i mer än man ser.

Hej. Nu har jag sätt många olika människor. Alla möjliga finns på tunnelbanan, vilket jag tycker är det bästa med Stockholm.
En sak slog mig dock idag.
Man ska fan vara nöjd. Lätt att säga. Men jag tänkte typ såhär: här bor det många människor, men alla är på väg någonstans. Vart är du påväg? Till en kompis, ska handla, jobba. Och alla dessa människor verkar sträva mot någit annat. Fattar ni? Typ som: tänka om vi bara hade ett STÖRRE hus, då skulle allt bli bra! Eller om jag kände mer människor, var tillsammans med någon, bodde i en annan stad, fick befodran. Man är jävligt avundsjuk på alla, hin är ute och reser, vilka fina bilder på facebook, här sitter jag. Jag borde träna, bli smal och framför allt roligare. Gifta mig, åka dit, bli brun och helst bara (fanihelvete) lycklig.
Tänk om någon tänker så om en själv. Hon verkar må så bra, hon har ju allt!
Man (jag) strävar alltid efter något annat. Precis som alla andra som också är påväg någonstans! Ett tråkigt jobb, till en fest där man inte känner så många som man borde.

Varför är det så. Alla är vi i samma skor och gör allt för att få det bättre, lite bättre lite mer. För face the fact, alla mår vi fan skit ibland. Vill vara någon annan stans, håller fasaden uppe. Men idag kände jag bara: varför är jag aldrig nöjd. För jag är sällan nöjd och bara är i nuet. Shit alltså vad är lycka egentligen om inte det här? Vad fan är lycka och lycklig egentligen? Något alla vill bli, alltid alltid bara kämpar för.
Så nu känner jag så. Fyfan vad jag är lyckligt lottad, med alla ärr och all kärlek jag har.

Okej ser att min blogg ballat ur och raderat mkt jag skrivit, vet inte heller om det jag försöker säga kommer fram eller om jag bara verkar flummig. Jag hoppas i allafall detta kan få dig att också kanske tänka lite så. Vi är alla i samma båt, och försök förstå att just du är fan bra.
Jag vill att den här känslan håller i sig för mig. Det är därför jag skriver det här, för att komma ihåg! Orkar inte se alla människor kämpa. Det duger väl med att bara vara.
Så nu när jag sitter här på tåget längtar jag hem, till mitt hem och världens finastes hem. Jag, vill inte byta med någon.

Peace and love du som läser.