Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.

Tiden går och går och går och går. Måste se till att göra något, vill ut och leva. Sitter stilla.
Kommer ångra mig när tiden gått. Och jag är inte tonåring längre. Känns så sjukt.

Ikväll kommer bli en bra kväll. Slutar åtta, och då har min Linnéa kommit hit, vi ska hem till Carro för vin och spelkväll, sen kanske utgång. Ser fram emot.
Och jag är så rastlös. Något måste hända, hela tiden. Annars ser jag bara hur tiden går, blir apatisk och lägger mig i sängen för att bara kolla. Ut i fönstret, skymning som faller, ser på mörkret, vill vara en fågel och flyga. Till ett varmt land, med vänner, bästa vänner. Vad väntar jag på? Som rubriken säger, behöver någon som drar mig, väcker mig.