Jag saknar min storebror. Han bor utomlands.
När jag var liten brukade min storebror hämta mig på sin röda "sportcykel" utan paktethållare. Jag var så liten så vi fick plats båda två på sadeln och jag behövde inte ens gå av i uppförsbackarna, för han hade så många växlar på sin cykel. Kan ni se synen framför er? Jag som håller hårt i min storebror och han som trampar och säkert var jätteirriterad på mamma och pappa som fick lov att hämta mig.
Jag tycker det här är ett fint minne. Jag tycker om att tänka på det. Jag vet inte varför. Jag var så stolt över min bror. Och det är jag fortfarande! Jag älskar honom!
1 kommentar:
Åh detta var kanske det finaste någon har skrivit om mig nånsin. Jag älskar dig med!
Skicka en kommentar