fundering.

En sak jag har funderat på/kommit fram till är att dom mest populära bloggarna är av människor som många kanske egentligen inte gillar. Man läser liksom för att man stör sig så sjukt mycket på vad den skriver eller för att man vill skratta och känna sig bättre. Ta Blondinbella tex. Hennes blogg är den mest lästa enligt blogovin och jag menar, herregud, läser man hennes blogg annat än för att skratta är man nästan lika tragisk som hon. Jag hade bestämt att jag inte skulle skriva ett ord om henne i min blogg eftersom att jag inte vill det, och är jävligt avundsjuk/arg på alla pengar hon känat på sin blogg. Vad skriver hon om? Såklar mode, så alla osäkra småtjejer kan gå in och läsa om senaste trenden. Desseutom så SNOR hon så kopisöst mycket från tidningar och böcker, hennes affärside är alltså egentligen andras idéer som hon sedan tjänar storkovan på. Jag läser mina vänners bloggar, och folk som bloggar som jag stör mig på. För att det är kul.

Sen finns det ju faktiskt seriösa bloggar som skriver om vettiga saker som man faktiskt kan lära sig av eller bli underhållen av, som ligger i toplistorna. Men till stor del tror jag det är många som sitter hemma framför datorerna och sliter sig i håret av förtvivlan när dom läser Bellas blogg, precis som så många andra bloggar jag läser för att jag stör mig. Jag vet inte, det är liksom underhållande, och man kan väl påstå att många andra också måste tycka det om man kollar kommentarväg, oftast är det bara spydiga kommentarer från anonyma fegisar.

Min blogg skriver jag faktiskt bara för mig själv och för mina vänner. Jag vet inte vilka som läser, men jag tänker inte heller på vad jag ska skriva om, utan jag bara gör det. Om mitt liv. Jag skulle också kunna kopiera Cosmopolitan eller tjäna pengar på vad vi lär oss i skolan, eller skriva om nästa mode som kommer, men jag tycker inte det är intressant för mig. Men detta var bara en fundering jag fick när jag läste "en utav dom mest lästa bloggarna" alldeles nyss... Är det så eller har jag helt fel?

Orkar för övrigt inte ha praktik i morgon och att åka tillbaks till Västerås får mig att gråta. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Jag vill vara med min underbara älskling. Det är allt jag vill just nu. Kan inte jag också få ta studenten i sommar?