En sak jag bestämt mig för det är att jag aldrig ska bli en "frisörtjej". Ni förstår säkert vad jag menar med det eftersom vi alla stött på den dryga frisörtjejen som aldrig kan hålla käften när den klipper och frågar privata frågor och skiter i vad man svarar. Men jag menar inte riktigt så. Jag praoar ju på ett ställe i Falun. Även fast dom som jobbar där är väldigt trevliga och rara, och jag gillar dom verkligen, så är det ändå nån form av stämning när det varit in en kund som kanske varit lite konstig eller om den sagt nått galet, ja ni fattar, som jag inte tycker om. Det är liksom... "nu ska ni få höra på något roligt tjejer" stilen och att man.. Snackar om kunden. Jag gillar det verkligen inte. Jag blir illamående. Och så tror jag det är på väldigt många salonger. Jag tycker att man kränker en. Jag tänker på det när jag går till frisören eller handlar på Åhlens, och jag råkar säga något knäppt, undrar vad dom kommer säga i fikarummer om mig nu? För det är verkligen så. Man skiter liksom i att man har tystnadsplikt, för alla i salongen vet ju ändå hur det ligger till med en viss speciell kund. Och jag har lovat mig själv, att jag INTE ska prata om mina kunder bakom ryggen. Det är att kränka dom. Jag vill inte att dom ska tänka som jag tänker om många frisörer om. Det är ett mål för mig om jag öppnar eget.
Sen måste jag tillägga att det är väldigt sällan det händer där jag praoar och att man är väldigt noga med kunders intrigitet, men när det väl händer blir jag alltid så ställd och jag känner att jag tycker om dom mindre. Nu ska jag gå och lägga mig. Sov gott mina kära läsare! <3
2 kommentarer:
bra fundering. faktiskt sant, det här också.
Du är så klok Linnea - det är bra att du tar ställning och faktiskt inte okejar det där sättet att vara. Tänk vad många det är som aldrig tänker till och reflekterar över hur andra känner sig....
Fortsätt så - kram från mor
Skicka en kommentar