tisdag 13 januari 2009

Drömmar om framtiden

Jag tänker mer och mer på vad jag vill när jag blir stor. Eller egentligen också på vad jag vill just nu. Jag brukade inte tänka så mycket på framtiden, jag ville mest bli make up artist och se världen. Jag vill fortfarande se världen, men det är inte direkt det jag går och drömmer om, det är inte min högsta önskan. Jag och Micke burkar prata om vad vi kommer vilja göra. Jag mår så bra av att fantisera om våran framtid. För ett tag sedan i skolan, så hade vi en "livscoach" hos oss i skolan, och vi fick i uppgift att klippa ur massa bilder ur tidningnar och klistra ihop till ett kollage, ett drömmkollage. Det skulle alltså handla om våran framtid. Alla andra klippte ut saker på stora städer, lyxiga jobb, pengar, resor och mycket annat. Jag hade med en del av det där, men mitt kollage såg verkligen helt anorlunda ut än alla andras. Tyckte nästan det var pinsamt att visa upp, mina drömmar är inte dirket som "vanligas". Mina drömmar är lätt något man fnyser åt, och jag tar verkligen så illa vid mig då. När jag blir äldre, och egentligen så är de det här jag vill nu också, så vill jag bo i ett litet, litet hus, på en stor äng och med skogen precis bakom. Jag vill ha massa små uthus och lador som man kan ha grejer i. Micke och jag har sagt att han ska ha en lada där han ska ha sin studieo och skriva musik och spela in, och jag ska ha en "lada" där jag ska ha mitt egna företag med hälsosaker och skönvård, som tex smink och spa. Jag hatar helt enkelt stressen som finns idag. Jag klarar inte av alla bilar och människor. Jag vill ha lugn, tystnad och ensamhet. Ensamhet som jag själv väljer. Jag vill bo högt upp, åt minstonde i Dalarna så det finns snö på vintern och att det verkligen är Januari i januari, och inte November i januari, precis som här i Västerås. På sommrarna ska jag och Micke ha en liten sommarstuga på Västkusten så vi kan fiska krabbor i havet. Det är helt enkelt det jag vill. Jag vill inte ha storstäder. Jag vill inte ha girighet, pengar och " framgång". Det är inte värt ett dugg för mig. Jag vill ha tystnad, så man kan leva livet utan stress. När jag skriver det här känns det som jag skämms, för jag vet inte hur folk reagerar när dom läser. Det är anorlunda och vissa tycker nog det är rätt töntigt. Men det är en utav mina högsta drömmar. Bo tillsammans med min älskling och kunna njuta av livet. Det vill jag ha nu.

Sen vill jag självklart resa och se världen också, men det tar vi någon annan gång!

5 kommentarer:

Anonym sa...

:D jag tror vi har exakt samma framtidsdröm. Hmpf! Jag fnyser åt DERAS mainstream drömmar, vem vill bo i en bullrig, stressig stor stad med kaos där enda nöjet är nattliv? men det är tur ändå, att alla inte tänker likadant och vill bo på landet där det är lugnt och fridfullt. Då skulle det inte finnas någon anledning att vilja bo där om det kryllade med folk :P

Anonym sa...

Jag blir bara glad när jag läser om dina drömmar :) Och jag tycker att du framstår som mer intressant som inte vill göra samma saker som alla andra. Jag förstår också hur du känner. Nu när jag bor i stockholm så har jag mer och mer börjat uppskatta Dalarna, och särskilt malungsfors där jag alltid bott. Och när jag tänker på framtiden så skulle jag vilja bo på ett liknande ställe och bara få känna lugnet. Men först måste jag göra lite andra grejer :)

Emsi sa...

Ja linnea, dina drömmar har nog ändrat sig lite sen vi brukade prata om framtiden för några år sen. haha :D jag tycker dina drömmar låter helt fantastiska. låter ju skitbra verkligen :)

Linnea sa...

Jag vill inte heller bo i någon stor stad :)

Erik sa...

Vissa vill bo på landet, andra i stan, inget är väl bättre än det andra (objektivt sett)? Ibland tycker jag (som är en lantis som älskar staden) att människor som älskar att bo på landet tar på sig en roll av att vara "underdogs" som jag inte vet om dom har täckning för egentligen? I alla fall inte i Dalarna. Typ att den allmänna stämningen i tex Mora (eller andra stället på landet) är såhär: Jaså du vill bo i Berlin (exempelvis), Mora duger minsann inte åt dig din högfärdiga människa!? Och att detta på sätt och vis är samma sak som snofsiga stadsmänniskor som föraktar landsbygden. Att det exempelvis anses helt ok i Mora att påstå sig "hata" Stockholmare. Kanske håller du inte med mig? :) Kram