Skaka hand med Anders Björler eller Jonas Björler (eller vem fan det var, dom ser ju lika dana ut), i måndags efter At the Gates. COoOol. Tydligen så var Björn Gelotte där också men han missa jag.
Nu har jag även tagit ur mina lines, jag tappade stört mycket hår och det fick mig att tänka på; att tänk om jag nu får råd med rastaflätor, fan vad äckligt det kommer bli när jag tar ur dom, fatta hår jag kommer lossa. Man har rastaflätor i ett år ungefär, varje dag tappar man över 100 hårstrån. Det är ju bara att räkna ut.. Skulle fan kunna göra löshår och sälja till nån fjortis för dyra pengar, jajjemen!
Igår såg jag The Notebook (vet att jag är efter) med Madde och Gabbi. Dom hade sett den i helgen men ville se om jag grät lika mycket som dom efteråt. Det var en så himla fin film, verkligen. Jag grät som fan typ halva filmen igenom, ville snörvla och allt. Jag kan inte sluta tänka på den, och jag tänke så mycket på mig och Micke. Det är ju inte så stor chans att vi är tillsammans hela livet, även fast det är det jag vill, för vi är så unga, och den tanken gör mig så jävla ledsen. Men filmen gav mig hopp, han är min första riktigt riktigt starka kärlek, och det glömmer man bara inte. Vi kommer hitta varandra igen, om det nu skulle ta slut, det tror jag verkligen att vi skulle.
Se den filmen, den var så vacker och sann. Jag grät för att den var så jävla fin. Jag är en sådan lipsill... :') Men kärleken var verkligen så äkta.
jag sökte dig, och fann mitt hjärta.
Allie och Noah från The Notebook
Ha en underbar dag nu alla, stor puss från mig :*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar